Det var faktiskt väldigt länge sedan jag grät på riktigt. Jag gråter väldigt sällan faktiskt och framför allt gråter jag inte öppet för folk. Jag gråter sällan till filmer och sånt som andra gör, de filmer jag gråtit till går att räkna på en hand, just nu kan jag bara komma på en och det är dagboken.
Det som annars får mig att gråta är nog svek från de man trodde var sina kompisar, det är inte kul och det har fått mig att gråta många gånger och flera dagar i rad.
Men det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. Svek från kompisar har lärt mig att det är bättre att rensa bland sina vänner och börja må bra. Som jag en gång fick i ett sms av en av mina bästa vänner "Det är bättre att ha få diamanter än många stenar". <3