Till att börja med måste jag ju säga att mina föräldrar är de bästa föräldrarna i hela världen. Men det finns en risk att jag är lite partisk när jag säger detta. Dessutom har jag inte alltid tyckt det. När jag var liten tyckte jag att allt var orättvist och att jag aldrig fick göra sådant som andra barn fick göra. Men jag överkom det till slut och jag har tvingats inse ju mer tiden gått att jag blir mer och mer lik mina föräldrar. Man skulle kunna säga att jag är en yngre form av min mamma tror jag och jag kommer förmodligen bli ungefär exakt likadan själv när jag blir äldre (hjälp?). Vi tänker nog nästan likadant om många saker, så när man har problem är det perfekt att ta sig ett snack med mammsen som förstår precis hur jag tänker och känner.
Även om jag kommer att bli som min mamma, jag har förlikat mig med den tanken så smått, så har jag även ärvt en massa bra saker från pappsen! Till exempel har jag pappas näsa (bra grej att ha), och min så kallade konstnärliga ådra kommer också från pappa.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att alla praktiska skills har jag fått från pappa och mina emotional skills kommer från mamma.

Puss på er <3